Maten känns fräsch, färsk och färgglad.
Här kan du få rå fisk, råa grönsaker och rått kött,
men det finns något som nästan aldrig serveras rått.

[column width=”six” place=”first” ]

Till nästan alla måltider serveras ris, som också har huvudrollen. Allt annat på bordet är tillbehör och kallas ”okazu”. Men det var först under andra hälften av 1900-talet som alla hade råd att äta ris. Fram tills dess var spannmålsprodukter vanligare och av dessa gjorde man bland annat nudlar.

Rätterna är oftast inte såsiga, det beror på att man traditionellt inte använder skedar eller serverar bröd att suga upp såsen med.

Japansk soja är mildare och sötare, väldigt olik till exempel kinesisk soja som anses för stark. Alla har sin egen favorit och när två personer gifter sig, är det inte ovanligt att det blir diskussioner om vilket sojamärke man ska använda sig av i hemmet.[/column]

[column width=”six” place=”last” ]Viktigaste målet

Eftersom boendet många gånger är begränsat i storlek så är köken ofta små och trånga. De flesta har en liten spis med två plattor. Kylskåp har heller inte fått ta plats traditionellt, men eftersom japaner arbetar mer och färre är hemma och kan handla dagligen, så har behovet av en rejäl kyl ökat. Viktigast är dock riskokaren som väldigt få skulle klara sig utan. Intressant fakta är att det finns betydligt fler riskokare än ugnar i japanska hem, vilket är naturligt eftersom bakning inte varit speciellt stort.

Däremot verkar man gärna experimentera, hur låter glass med kycklingving- eller hästcarpacciosmak? Och visst finns det potatis i Japan, i form av chips, pommes eller frysta kroketter för tillagning hemma och det enda som man egentligen aldrig äter rått är svamp, som alltid tillreds.

Michael Krantz
Publicerat i Metro april 2013

[/column]