Det finns en gräns – #mörker

Middag i kolsvart mörker

Som vanligt har jag försökt sälja in min födelsedag i god tid. Som vanligt fyller jag år i augusti.

Men så i lördags var det dags, min födelsedag. Vi gick upp i bra tid, tog en taxi till flygplatsen och ett plan till Berlin. Väl här så finns rutiner, man dumpar väskorna och går till Nahkauf (butiken på hörnet) och handlar frukostmat. Sen måste blommorna vattnas och först därefter får man hitta på något.

Patrik hade en överraskning och 19.00 var vi redo med cyklarna. I behaglig fart genom Berlin som är riktigt cykelvänlig (platt, ingen vind och riktigt uppmärksamma medtrafikanter) mot tv-tornet. Jag trodde hela tiden att det var dit vi var påväg. I tv-tornet kan man sitta i en roterande restaurang, se solen gå ner och käka riktigt bra mat. Istället svängde vi av, körde lite knas innan vi anlände till Unsicht Bar.

Unsicht Bar – en restaurang i mörker

Väl där fick vi boka en meny… Alltså innan man har satt sig vid bordet. För här arbetar bara blinda och synskadade med servicen. Dessutom så leds man på rad ner  och genom ljusslussar till ett becksvart rum med bord.

Sen är det bara känna sig fram, var är besticken, glasen, servetten. Därefter kommer en korg med bröd, vinflaskan och vattenflaskan. Vår servitör Heidi frågar om vi beställt soppa – skrattar och önskar oss ”lycka till”.

Menyn som vi beställde av var egentligen inte till mycket hjälp. För ”På en bädd av medelhavsgrönsaker vilar en asiatisk flicka, med känsligt skinn och fina bröst.” säger inte riktigt vad det är som dyker upp på tallriken. Vi hade dessutom valt överraskningsmenyn och där fick man inte veta något överhuvudtaget.

Att sitta i totalmörker och bli serverad mat är en underlig känsla, man behöver verkligen anstränga sig för att försöka identifiera allt på tallriken. Vår förrätt bestod av gravad lax, sallad och nötvinägrett. Därefter fick vi en pumpasoppa. Huvudrätten, där blev jag lite skrämd. Ett jättestycke med kött, små potatispuckar med bacon och en gräddstekt surkål. Smakerna var toppen det var just att man inte hade koll på köttet… hur mycket? vilken detalj? tar det slut nångång?

När väl desserten kom så var Patrik och jag oense om det var blåbär eller aprikos, vi kunde inte identifiera jägermeisterparfait.

Har du möjlighet ska du absolut testa ett restaurangbesök i mörker.

Unsicht Bar, http://www.unsicht-bar.de/

1 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.