Om man berättar att man ska till en ö i Västindien, ser många sol och exotisk mat framför sig. Säger man sedan att man ska åka till Kuba ändras den bilden.

[column width=”six” place=”first” ]

Visst lockar ett klimat där medeltemperaturen ligger runt 25 grader, dock får man räkna med i genomsnitt en orkan om året – spännande. För man åker inte till Kuba för den goda matens skull. Maten som serveras är relativt smaklös, man använder ytterst lite kryddor och få smaker i sina rätter. En orsak till detta skulle ju kunna vara att mat är ransonerad. Tänk att leva i ett land där man tillåts köpa tre kilo ris och ett halvt kilo bönor per månad.

Det finns kött, fisk och skaldjur på de statsägda restaurangerna. Men i hushållen serveras traditionell kubansk mat, det förbjudet att äta och servera till exempel hummer eftersom dessa ägs av staten.

Kubansk mat är inspirerad av både de spanska och karibiska köken.

[/column]

[column width=”six” place=”last” ]

Man använder spanska recept och matlagningstekniker tillsammans med karibiska influenser i kryddning och smak. Det mesta av den kubanska maten tillagas långsamt på svag värme och det förekommer inga kraftiga eller gräddiga såser.

Mest omtalade drycken är förmodligen rom, som gärna serveras i daiquiris och mojitos. En daiquiri på Hemingways vis, lär betyda dubbla mängden rom.

En sak som förbryllar mig är musiken och hur många sångtexter som är tillägnad maten. Det sjungs om ris, bönor, kött och hyllningar till solvarma saftiga frukter. Men mer troligt är det att just dessa frukter är en metafor för något mer sexuellt.

Michael Krantz
Publicerat i Metro mars 2013

[/column]